Vad man kan göra på natten om man inte sover

Ni trodde jag hade gett upp! Så fel ni hade! HahahahahahaHAAAh.... *Lutar huvudet bakåt i ett galet skratt*

Det är cirkus ett år sedan jag skrivit något på denna lilla, lilla blogg. Livet kom så att säga i vägen. Men, nu jobbar jag natt på tvätten, så när jag är helgledig och pigg så sover alla andra. Eller så har jag inget liv.

hur som helst, så har jag ägnat mycket tid på jobbet åt att hänga upp lakan och vika frotté, vilket blir mycket enformigt utan någon förströelse i öronen. Därför har jag matat min hjärna (felstavat?) med "Mammas nya kille" det bästa på P3 sen Pang Prego lade ner (är inte säker på om MNK också lagt ner). Allt är inte guld, men det finns några rent brilljanta sketcher, ex med Katla- nycirkusartisten som åker rullskridskor i 100% hud och frälser förorten med nycirkus. För er som gillar Katla rekommenderar jag Olof wretlings sommarprat - Katla får äran att vara musikläggare och vill bara spela en enda låt 4 gånger.

Jag fnissade också rejält bakom servettvikaren åt den självplågande Hans Melange som vill bli utsatt för all världens lidande- komplotter, sekter, spelberoenden med mera, för att hans vardag är så tråkig och o-våldsam. Med detta ömmande syfte som drivkraft gör han käcka reklaminslag i hop om att någon ska ge sig på honom. I ett avsnitt ville han bli tagen som gisslan av en rånarliga, och detta inspirerade mig att titta på ca. 2000 olika gisslandraman på Youtube. Allt från gamla brittiska såpor till raspiga hemvideos där små barn siktar på varandra med vattenpistol. Jag blev rentav imponerad av klippningen och skådespeleriet i vissa.
Därmed inte sagt att jag inte gillar en gammal hederlig mordhistoria. Det blir aldrig en bättre deckare gjord än Beck- Spår i mörkret.

Akta er för galna dataspel i kalla tunnelbandespår! Galet skratt som ekar i mörkret.
Puss och kram.

människohamn

För att avlappna våra utav idrottstentor och grupparbeten stressade små fritidsledare-to-be-hjärnor, har vi belönats med en kurs i stresshantering. Idag stod Qui-gong på schemat. Med mjuka och lååååååååångsamma rörelser försökte jag och mina kamrater väcka den slumrande energin i musklerna och fokusera på kroppen. Skönt var det, och lugn blev man.

Tur det- efter att ha läst ut "Människohamn" av John Ajvide-Lindquist behöver kropp och själ lugna ner sig lite. Jag älskar hans böcker. Han lyckas korsa skräck med realism i ett språk som driver läsaren framåt- men inte i vild karriär, inte ens i språngmarsch. Drivet är en slags ängslig händera-i-fickorna- gång, en hastig gångart som nyttjas av de som går från jobbet sent på kvällen om hösten och försöker intala sig att inget lurar i buskarna. Jag har hållit andan igenom nästan hela "människohamn", en bok om en man som förlorat sitt barn, om det säregna livet på små svenska öar och om det stora, starka havet.

Jag vet knappt om jag vågar läsa nästa bok- "Lilla Stjärna". Undrar just om det är smickrande eller oroande att ha skrivit en bok så talande att läsaren inte vågar läsa nästa?
För den som älskade spökhistorier som barn, som skrämde upp sig själv så mycket att sömnen blev förstörd i veckor och vars fantasi med rätt spångbräda når hur högt, eller hur djupt som helst, rekomenderas John Ajvide-Lindquist böcker som buss-tåg-och kvällsläsning.
tips- börja med "Låt den rätte komma in". Lite uttjatat kanske (vampyrer, hur fräscht känns det efter Twilight-plågan?) men det är värt tiden den tar att läsa, jag lovar.

P.S. Qui Gong var inte dumt det heller.