Vackrast i världen

Kors i taket! ännu ett inlägg under samma månad!

I skolan fick vi under en lektion med temat "Kul på jobbet" fundera över vad som verkligen, verkligen irriterar mig. Det var svårdefinierat, eftersom allt som verkligen, verkligen irriterar mig också provocerar och engagerar mig, ja till och med intresserar mig. Så, bleve jag icke provocerad, bleve jag då engagerad? Fick jag en chans att intressera mig för något? Jag säger inte att jag inte skruvar oroligt på mig så fort klimathotet kommer upp, eller att jag inte blir trött och frustrerad på när alla skyller på varandra i stället för att ta tag i problemet. Jag blir trött och ledsen utav människor som allvarligt tror på att man tänker med könet, eftersom ett visst kön gör en överlägsen det andra. Eller när någon tillskriver mig en åsikt jag inte har.

Framför allt blir jag irriterad på mig själv. Eftersom jag stör mig på människor som har åsikter om andras liv och leverne får jag automatiskt dåligt samvete- eftersom den största tyckaren är jag. Det låter nog så ädelt att inte tycka så mycket om andra- men, har jag då en chans att faktiskt tycka om andra? För jag tycker om. Jag kan inte riktigt låta bli. När någon irriterar mig blir det så mycket mer intressant att hitta deras försonliga drag... Jag har diskuterat biologi nyligen med människor i min närhet. Någon hävdar att jag inget tjänar på att hjälpa andra om jag inte kan få något tillbaka. Varför skall jag okynnestycka om en massa som kanske inte ger resultat?

Emil Jensen skriver i en underbar låt att "Ni är inte vackrast i världen, världen är vackrast i er! Och det är inte i era ögon; det är i vad ni ser." Så underbart! Vore världen vackrast i mig, så vore det värt att få se den vackra världen. Hajar ni?

För en vackrare värld- tyck om!

Puss och kram.

Det lackar!

Det lackar mot Jul, onekligen. Det klackar mot tjocka vinterstövlar, och jag snackar minst 3 decimeter snö.
Något annat man kan lacka ur på är tidsbristen. Eller, i det fall man kan lida brist på tid, vill säga. Själva idén med tid är väl att den är konstant- annars vore den ytterst oberäknerlig, och inte mer än en ursäkt att ha snygga jättestora Ikeaklockor på väggen. Det handlar naturligtvis om att innan Jul har jag en tendens- precis som alla andra- att fylla kalendern med diverse göromål. Innan jorden snurrat 24 varv runt sin egen axel skall jag ha hunnit köpa klappar, önska klappar, klappa katten, baka och städa och kanske lacka lite till. Lacka paket och lacka ur. Förslagsvis Ikeaklockor.
Julen är, som många säger, en stressens högtid. Vid den tiden hände det sig att hela Europa och USA skulle tomtefiras. Detta hände sig vid den tiden då Reinfeldt var statsminister i Sverige. Ljusslingegranen lyste de tre vise- Julbocken, tomten och Rudolf- väg till det lilla radhuset där magkatarren föddes. De lade dyra gåvor av kontokortsutdrag, baksmälla och sammarin vid fötterna på magkattarens moder, en orolig ung studentska.

Jagtror inte jag ska fira någon stresshelg i år. Jag köper mina klappar på nätet, skriver inga julkort, äter köpt skinka och bjuder på tunnbrödsrullar som gästen får rulla själv på Julbordet.

Har jag tur så slipper jag kanske lacka ur. Uren slår ju lik förbaskat- lack eller ej.