En av mina gammla gympalärare brukade förklara att man inte skulle lämna sina värdesaker i omklädningsrummet under lektion, eftersom vissa hade" svårt att stava".
-"En del kan inte skilja på M och D - som i Mitt och Ditt".
I förra veckan lånade jag en kompis gympabyxor när vi skulle spela Ultimate- frisbee. Sedan lade jag dem utanför matsalen tillsammans med en lånad tröja och handduk under källsmaten- och vi glömde dem där till nästa dag.
Naturligtvis trodde vi de skulle finnas kvar där morgonen därpå. Och mycket riktigt- där fanns tröja, och handduk.
Men inga byxor.
Vem i hela världen snor ett par använda gympabyxor? Vanliga, grå mjukisbyxor. Med mitt svett på. Vem har så allvarliga stavningsproblem? Skulle byxorna gå att sälja, eller såg de bara så härligt mjuka ut, indränkta i min ultimate- svett?
Jag har tappat bort mina nycklar igen. Det är mindre kul, eftersom jag inte kommer in i mitt skåp i skolan. Men jag tror och hoppas att de inte är stulna. Jag har också lånat mammas mössa eftersom min grå stickade är borta. Eller ja, inte direkt borta, den ligger troligtvis i nån väl maskerad klädhög någonsatans i mitt hus. Jag tror inte jag har blivit bestulen på varken nycklar eller mössa. Såna saker har en tendens att dyka upp igen.
Men jag kan inte, hur jag än vrider och vänder på frågan, förstå varför någon snor ett par använda mjukisbyxor. Ska man skratta eller gråta? En fånig sak, kan hända.
Men, faktum kvarstår.
MAN TAR INTE ANDRAS GREJER!
Hur svårt är det att fatta? Jag skulle vilja ha ett ingående samtal med en före detta tjuv, vem som helst som stulit och vill öppna sig, som kan förklara vilka mekanismer i hjärnan som vet att detta ÄR någon annans, men ÄNDÅ tar det med sig.
För om det handlar om en svårighet att skilja Mitt från Ditt, så vill jag gärna att skolorna uppmärksammar det och gör något åt det. Tänk vad mycket kul vi kan ha med allt det som inte blir stulet då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar