Fader tid kommer tillbaka

Fader Tid har traskat ännu en månad fram med mig i ryggsäcken, trotts protester. Tiden är obönhörligen både konstant och relativ. Jag och Simon firade ett halvår tillsammans genom att gå på "Inception" vilket inte bara är en illa bra film utan också ett frejdigt diskussionsämne för den hugade filosofen vad det gäller dröm och tidsbegrepp. Se den!

Det är, på tal om tid, väldigt mycket tid mellan mig och mitt älskade bibelskoleår 08/09. Ett år och ett par månader emellan. Det var ett höjdarår som gick alldeles för fort i proportion till hur många år äldre man kände sig när det väl var slut. Israelresan i April var dels en timme över tidszonen så bokstavligen en tidsresa, dels en resa över Genesarets sjö, Getsemane, Jeriko och andra så in i Norden (eller ja, Balkan) gamla platser där världshistorien upfodrande spände sina ögon i en med en blick som sade "Och vad hade du tänkt göra nu när du sett dehär?". Efter det växte man i ren förskräckelse några år på bara bussen hem.
Bibelåret 08/09 må vara slut men vännerna förblir en realitet så länge Gud vill och facebook och billiga bussbolag finns kvar.

Det finns ju emellertid många skäl att känna glädje och tacksamhet gentemot Fader Tid, den gamle prasselbyxan. Jag åt just några solvarma trädgårdshallon från farfars gamla hallonsnår, och brände mig på nässlor, som jag gjort varje år sedan jag lärde mig gå. Farfar har lämnat Fader Tids ryggsäck och vandrar på andra vägar, men hallonen finns kvar framför cykelskjulet och smakar lika gott nu som då. Hallon och minnen kräver tid för att mogna.
Och, som jag nämnde innan, så har jag haft gott om tid att tillbringa mitt senaste halvår med Simon. Han är min stora kärlek, min favorit, min bästis som jag berättar hemligheter för, hopp och trygghet och en rejäl dos musik. Det skulle inte kunnat vara om inte tiden vore.

Så tack snälle goe Fader Tid, för en finfin tid! hoppas din sensommar blir lika full av sol, regn, kakor och gott sällskap som min lär bli. Vi ses i höst.
Puss och kram!