Bloons och Lasse W

Augusti har hittills inneburit regn, mörkgröna almar och kastanjeträd, massor av Lars Winnerbäck och onlinespelet Bloons Towerdefence.
Lasse var kungen på Hoks Herrgård och femtusen jublande människor sjöng med i smålandskvällen. Jag köpte en Laleh-tshirt med texten till Bjurö klubb i blått tryck på och grät till "För dig" och svävade genom "Järnvägspår" och tänkte på alla världens krig i "Ingen soldat". Nu går låtarna på repeat i CDspelaren medan jag packar min väska för att bege mig till sommarens sista höjdpunkt: Frizon. Nu blir det äntligen festivalliv och lingongrova med mjukost för hela slanten! Underbart!
Det känns som om förra Frizon var precis runt hörnet, men ändå har så oerhört mycket hänt sedan dess. Dagarna har rusat på som de gula balongerna i Bloons, och hur mycket jag än har försökt parera dem med pilkastarapor, spiktorn, bumerangkastare och limpistoler så rusar de utom synhåll för mig.
Lasse Winnerbäck fyller sina låtar med frågor om vad som hände där i barndomen, i snön över Linköping, i de brustna relationerna, men vaknar också av dånet av Köpenhamn som bankar på dörren och kallar honom att gå vidare. Glädjen finns inom räckhåll i förlåtelsen, det bearbetade och avslutade kapitlet.
Så mycket har hänt, mycket mer än jag har tid att skriva här. Jag vaknade i morse och tänkte på allt som passserat, allt som glidit mig ur händerna, alla regnbågsfärgade ballonger med lager av rosa och gula och blå ballonger inuti. Personer jag saknar och som kanske saknar mig. Alla nyanserna i samtalen och färgerna på träden. Men jag har också ett Köpenhamn som bankar på mitt liv och kallar mig framåt. Jag kan alltid starta om spelet, sätta nya torn och mål för mina ballongdödande apor.

Så innan jag äter lite frukost och tar bussen till Uppsala för att sova hos en kompis innan vi tar tåget till Örebro vill jag bara citera Kung Lasse:
"När natten är här ska jag lämna allt tillbaks. Tvivlet och skulden jag har.
Ljus, stanna kvar, kom och var min vän. Ljusna mig igen, igen, igen! "