Vad man kan göra på natten om man inte sover

Ni trodde jag hade gett upp! Så fel ni hade! HahahahahahaHAAAh.... *Lutar huvudet bakåt i ett galet skratt*

Det är cirkus ett år sedan jag skrivit något på denna lilla, lilla blogg. Livet kom så att säga i vägen. Men, nu jobbar jag natt på tvätten, så när jag är helgledig och pigg så sover alla andra. Eller så har jag inget liv.

hur som helst, så har jag ägnat mycket tid på jobbet åt att hänga upp lakan och vika frotté, vilket blir mycket enformigt utan någon förströelse i öronen. Därför har jag matat min hjärna (felstavat?) med "Mammas nya kille" det bästa på P3 sen Pang Prego lade ner (är inte säker på om MNK också lagt ner). Allt är inte guld, men det finns några rent brilljanta sketcher, ex med Katla- nycirkusartisten som åker rullskridskor i 100% hud och frälser förorten med nycirkus. För er som gillar Katla rekommenderar jag Olof wretlings sommarprat - Katla får äran att vara musikläggare och vill bara spela en enda låt 4 gånger.

Jag fnissade också rejält bakom servettvikaren åt den självplågande Hans Melange som vill bli utsatt för all världens lidande- komplotter, sekter, spelberoenden med mera, för att hans vardag är så tråkig och o-våldsam. Med detta ömmande syfte som drivkraft gör han käcka reklaminslag i hop om att någon ska ge sig på honom. I ett avsnitt ville han bli tagen som gisslan av en rånarliga, och detta inspirerade mig att titta på ca. 2000 olika gisslandraman på Youtube. Allt från gamla brittiska såpor till raspiga hemvideos där små barn siktar på varandra med vattenpistol. Jag blev rentav imponerad av klippningen och skådespeleriet i vissa.
Därmed inte sagt att jag inte gillar en gammal hederlig mordhistoria. Det blir aldrig en bättre deckare gjord än Beck- Spår i mörkret.

Akta er för galna dataspel i kalla tunnelbandespår! Galet skratt som ekar i mörkret.
Puss och kram.

människohamn

För att avlappna våra utav idrottstentor och grupparbeten stressade små fritidsledare-to-be-hjärnor, har vi belönats med en kurs i stresshantering. Idag stod Qui-gong på schemat. Med mjuka och lååååååååångsamma rörelser försökte jag och mina kamrater väcka den slumrande energin i musklerna och fokusera på kroppen. Skönt var det, och lugn blev man.

Tur det- efter att ha läst ut "Människohamn" av John Ajvide-Lindquist behöver kropp och själ lugna ner sig lite. Jag älskar hans böcker. Han lyckas korsa skräck med realism i ett språk som driver läsaren framåt- men inte i vild karriär, inte ens i språngmarsch. Drivet är en slags ängslig händera-i-fickorna- gång, en hastig gångart som nyttjas av de som går från jobbet sent på kvällen om hösten och försöker intala sig att inget lurar i buskarna. Jag har hållit andan igenom nästan hela "människohamn", en bok om en man som förlorat sitt barn, om det säregna livet på små svenska öar och om det stora, starka havet.

Jag vet knappt om jag vågar läsa nästa bok- "Lilla Stjärna". Undrar just om det är smickrande eller oroande att ha skrivit en bok så talande att läsaren inte vågar läsa nästa?
För den som älskade spökhistorier som barn, som skrämde upp sig själv så mycket att sömnen blev förstörd i veckor och vars fantasi med rätt spångbräda når hur högt, eller hur djupt som helst, rekomenderas John Ajvide-Lindquist böcker som buss-tåg-och kvällsläsning.
tips- börja med "Låt den rätte komma in". Lite uttjatat kanske (vampyrer, hur fräscht känns det efter Twilight-plågan?) men det är värt tiden den tar att läsa, jag lovar.

P.S. Qui Gong var inte dumt det heller.

Vackrast i världen

Kors i taket! ännu ett inlägg under samma månad!

I skolan fick vi under en lektion med temat "Kul på jobbet" fundera över vad som verkligen, verkligen irriterar mig. Det var svårdefinierat, eftersom allt som verkligen, verkligen irriterar mig också provocerar och engagerar mig, ja till och med intresserar mig. Så, bleve jag icke provocerad, bleve jag då engagerad? Fick jag en chans att intressera mig för något? Jag säger inte att jag inte skruvar oroligt på mig så fort klimathotet kommer upp, eller att jag inte blir trött och frustrerad på när alla skyller på varandra i stället för att ta tag i problemet. Jag blir trött och ledsen utav människor som allvarligt tror på att man tänker med könet, eftersom ett visst kön gör en överlägsen det andra. Eller när någon tillskriver mig en åsikt jag inte har.

Framför allt blir jag irriterad på mig själv. Eftersom jag stör mig på människor som har åsikter om andras liv och leverne får jag automatiskt dåligt samvete- eftersom den största tyckaren är jag. Det låter nog så ädelt att inte tycka så mycket om andra- men, har jag då en chans att faktiskt tycka om andra? För jag tycker om. Jag kan inte riktigt låta bli. När någon irriterar mig blir det så mycket mer intressant att hitta deras försonliga drag... Jag har diskuterat biologi nyligen med människor i min närhet. Någon hävdar att jag inget tjänar på att hjälpa andra om jag inte kan få något tillbaka. Varför skall jag okynnestycka om en massa som kanske inte ger resultat?

Emil Jensen skriver i en underbar låt att "Ni är inte vackrast i världen, världen är vackrast i er! Och det är inte i era ögon; det är i vad ni ser." Så underbart! Vore världen vackrast i mig, så vore det värt att få se den vackra världen. Hajar ni?

För en vackrare värld- tyck om!

Puss och kram.

Det lackar!

Det lackar mot Jul, onekligen. Det klackar mot tjocka vinterstövlar, och jag snackar minst 3 decimeter snö.
Något annat man kan lacka ur på är tidsbristen. Eller, i det fall man kan lida brist på tid, vill säga. Själva idén med tid är väl att den är konstant- annars vore den ytterst oberäknerlig, och inte mer än en ursäkt att ha snygga jättestora Ikeaklockor på väggen. Det handlar naturligtvis om att innan Jul har jag en tendens- precis som alla andra- att fylla kalendern med diverse göromål. Innan jorden snurrat 24 varv runt sin egen axel skall jag ha hunnit köpa klappar, önska klappar, klappa katten, baka och städa och kanske lacka lite till. Lacka paket och lacka ur. Förslagsvis Ikeaklockor.
Julen är, som många säger, en stressens högtid. Vid den tiden hände det sig att hela Europa och USA skulle tomtefiras. Detta hände sig vid den tiden då Reinfeldt var statsminister i Sverige. Ljusslingegranen lyste de tre vise- Julbocken, tomten och Rudolf- väg till det lilla radhuset där magkatarren föddes. De lade dyra gåvor av kontokortsutdrag, baksmälla och sammarin vid fötterna på magkattarens moder, en orolig ung studentska.

Jagtror inte jag ska fira någon stresshelg i år. Jag köper mina klappar på nätet, skriver inga julkort, äter köpt skinka och bjuder på tunnbrödsrullar som gästen får rulla själv på Julbordet.

Har jag tur så slipper jag kanske lacka ur. Uren slår ju lik förbaskat- lack eller ej.

Klädbakfyllan

Ärade läsare,
har du haft klädångest någon gång? Jag drabbas av det då och då, oftast i samband med att jag besökt något postorderföretag på nätet eller gått in i en klädbutik för mycket. Det är inte helt olikt bakfylla- själva ruset, bara doften av nya kläder, tyger och färger är underbar. Du vet i själ och hjärta att om du bara hade den här tröjan/klänningen/jeansmodellen så skulle universums alla bekymmer lösas upp likt skelettet i "Mysteriet på Greveholm" i tillvarons bubblande julmust. Du blir omedelbart smartare, mer belevad, sexigare och sådär läckert "casual" bara denna randiga oversize- tröja nuddar vid din hud. Inte bara det- den är ju sydd med ekologisk sytråd så du räddar dessutom världen. Från sunkig medelklass till en modemedveten, lycklig superhjälte.
När väl ruset lagt sig efter någon timme, kommer ångesten krypande som en ful snigel som fimpar cigariller i din filmjölk. En plötsligt äckligt hög siffra dinglar lojt på prislappen framför ögonen på dig. "Kicken, var är den?" Kroppen sjunger allsång med Marcus Krunergård.
Men än värre- om du inte köper något är plötsligt ALLT du redan har luggslitet, nött, omodernt och fullt med fula hål. färderna är matta, nopporna är stora som hönsägg. Inte bara dina kläder- DU är sliten. Hela du är liksom utan lyster, matt, tråkig. Alla andra har fattat det, men inte du.

Klädångest är en otrevlig åkomma, och kan orsaka otrevlig viktminskning för din plånbok, liksom sår på självrespekten. Om en ny tröja är det enda som kan ge dig respekt och värde som människa så är något allvarligt fel. men visst är det oemotståndligt svårt när man står där med galgen i handen och med habegär sprejat över synfältet.

Jag känner tyvärr inte till någon mirakelmedicin mot denna åkomma, förutom att faktiskt undvika ångestdrivande affärer. För säga vad vi vill, men egentligen- EGENTLIGEN- om du tittar på de personer i din närhet som påverkar dig mest, som betyder mest, som du tycker allra mest om, går du efter kläderna då?
Liljorna på marken har varken kontokort eller pressbild på facebook. Ändå ingår de i kategorin naturens största skönheter.
Jesus hade en poäng där.

mitt och Ditt

En av mina gammla gympalärare brukade förklara att man inte skulle lämna sina värdesaker i omklädningsrummet under lektion, eftersom vissa hade" svårt att stava".
-"En del kan inte skilja på M och D - som i Mitt och Ditt".

I förra veckan lånade jag en kompis gympabyxor när vi skulle spela Ultimate- frisbee. Sedan lade jag dem utanför matsalen tillsammans med en lånad tröja och handduk under källsmaten- och vi glömde dem där till nästa dag.
Naturligtvis trodde vi de skulle finnas kvar där morgonen därpå. Och mycket riktigt- där fanns tröja, och handduk.
Men inga byxor.
Vem i hela världen snor ett par använda gympabyxor? Vanliga, grå mjukisbyxor. Med mitt svett på. Vem har så allvarliga stavningsproblem? Skulle byxorna gå att sälja, eller såg de bara så härligt mjuka ut, indränkta i min ultimate- svett?

Jag har tappat bort mina nycklar igen. Det är mindre kul, eftersom jag inte kommer in i mitt skåp i skolan. Men jag tror och hoppas att de inte är stulna. Jag har också lånat mammas mössa eftersom min grå stickade är borta. Eller ja, inte direkt borta, den ligger troligtvis i nån väl maskerad klädhög någonsatans i mitt hus. Jag tror inte jag har blivit bestulen på varken nycklar eller mössa. Såna saker har en tendens att dyka upp igen.
Men jag kan inte, hur jag än vrider och vänder på frågan, förstå varför någon snor ett par använda mjukisbyxor. Ska man skratta eller gråta? En fånig sak, kan hända.

Men, faktum kvarstår.
MAN TAR INTE ANDRAS GREJER!
Hur svårt är det att fatta? Jag skulle vilja ha ett ingående samtal med en före detta tjuv, vem som helst som stulit och vill öppna sig, som kan förklara vilka mekanismer i hjärnan som vet att detta ÄR någon annans, men ÄNDÅ tar det med sig.
För om det handlar om en svårighet att skilja Mitt från Ditt, så vill jag gärna att skolorna uppmärksammar det och gör något åt det. Tänk vad mycket kul vi kan ha med allt det som inte blir stulet då.

Främling

Jag älskar spanarna i P1! Får du chansen så lyssna gärna på P1:s poddradio, fredagens sändning från Bokmässan. Jonas Hallberg mässar med ödesmättad stämma hur Jimmy Åkesson på lätt skånska sjunger "främling" vid skånes kust, och knyter sina framtidsspaningar till att vi alla bara skulle kunna vara lite bussigare.

www.sr.se/p1 och klicka vidare till "Spanarna" och lyssna!